Fatigué

Allt flyter på här. Jag börjar lära mig vilka salar lektionerna är i, jag slåt inte längre i huvudet i taket påväg till mitt rum när det är mörkt och jag förstår och kan säga mer nu. Självklart är det fortfarande lite konstigt och anorlunda. Minna tankar och humör är som en bergochdalbana. Jag blir jätteglad av minsta lilla. Men lika lätt ledsen och deppig av minsta lilla. Och jag är så sjukt trött hela tiden! Somnar bara jag stänger mina ögon. Men tror och hoppas att det bara är nu i början. Jag anstränger mig så sjukt helatiden för att förstå och hänga med. Allt är nytt och annorlunda så det kräver mycket energi.  
 
Imon ska jag på YFU träff i Nantes. Till det ska alla baka en efterrätt från deras land. Så jag baka en kladdkaka, såklart. Plus att vi skulle skriva receptet (på franska) så vi kunde ge till dom andra. Inte jättelätt.  
 
 
 
Små fina påsar med bakpulver och vaniljsocker. 
 
Och ja, jag saknar Sverige. Jag vet inte hur jag ska förklara riktigt. Jag trivs sjukt bra här. Jag gillar skolan, rodden, min familj, vädret, allt. Men jag saknar mycket med Sverige.
Jag saknar att förstå och bli förståd. Känner mig som ett missförståt bebis som är trött men föräldrarna tror att den är hon är hungrig. 
Jag saknar att veta vad jag kan och inte kan göra. Sverige kan jag innan och utan och jag behöver inte ens tänka på normer och så vidare. Men här är saker annorlunda.
Ska jag vara ärig, jag saknar vädret. Jag saknar att ta på mig en stickad stor tröja, jeans och grova skor. 
 
Fast jag vet ju att allt detta kommer komma hit med. Jag kommer kunna prata snartsnartsnart. Jag kommer hitta alla regler och normer och alt kommer bli naturligt. Och det kommer bli kallt! Jag vet att jag då kommer ångra att jag sa att jag ville att det skulle bli kalt nu. Men det får jag ta då. 
 
Nu ska jag njuta av det jag har nu. Mina vämmer här som står ut med mig, även om jag mest är en efterhängande svans Min familj som står ut med mig, även om dom får förklara allt hundra gånger. Av solen som skiner, vilket ändå är skönt såhär i mitten av september.  
 
-

Kommentarer
Postat av: sofia

puss min fina. det kommer strax bli så himla mycket lättare, som du redan vet. använder du anteckningsböckerna så du kommer ihåg allt du upplever?
massor med kärlek

Svar: åå min fina. Jag skriver så fingrarna blöder!!
delacarte.blogg.se

2012-09-16 @ 23:10:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0