Oh mon dieu
Det verka som att Gud inte kan sluta gråta. Jag har ingen anning varför han gråter, men snart kommer jag med börja gråta om detta fortsätter. Kanske gråter han för det fattiga barnen i Afrika, kanske för att vi människor spottar ut oss giftiga saker som äter upp vår jord, kanske för att man dubbar alla filmer i Frankrike. Eller så kanske han ar insett, precis som jag, att man inte lär sig nått i skolan. Hel ärligt nu, jag kan inte komma på nått förutom läsa och skriva (eller ja, bilda någorlunda rättstavade ord) som jag har lärt mig. Jag ränknar till och med fortfarande på fingrarna och kan ärlig inte gångertabellen. Kanske är det jag som är ovanligt dum, eller så är det så det är bara. Man lär sig saker någorlunda bra till provet. Men lagom till nästa prov så har man glömt allt från det förra.
Vad ska det bli av mig här i världen!? Här i Frankrike så är alla (typ) så säkra på vad ska bli av dom. Alla har en fin framtid planerad och jobbar hårt för att komma in på dröm universitet. Men jag? Jag lär mig franska för att sen gå tillbaka till två långa meningslösa år i gymnasiet. Jag kommer iallafall kunna franska. Men det har jag ju inte ens lärt mig i skolan. Vad mycket enklare det skulle va om min mamma eller pappa var president eller nått annat välbetalt jobb. Du kunde jag har festat hela mitt liv, som Paris Hilton.
Livet är underbart
-
Haha... Om franska ungdomar redan i 17års-åldern har bestämt sig för vad de skall bli är de bara korkade. Man blir det man blir och livet tar dig dit du hamnar. Du har ingen aning vad och vem du springer på om fem år, men den personen kanske diggar dig och introducerar dig för en annan person och vips så har diverse möjligheter öppnat sig och livet tar en new turn.
Sedan är det väl kanske inte så dumt med utbildning trots allt, men att kunna franska väger tungt.
PUSS!!!
Åh, Emilia, det är inte många som vet dom ska bli när dom är 17 år. Hur många har kommit så långt som du. Du är på god väg. Misströsta inte. Kramar från farmor.
Väl valda ord, min vän. Väl valda ord.
